perfect picture

vad är det egentligen som händer? jag känner mig minst sagt en aning konfunderad. ena stunden känns det som dystopi. men sedan öpnnar sig syrénerna och släpper in oändligt med ljus och låter mig värma mig i solen. hur någon kan vara så nära men ändå så fruktansvärt långt borta, jag... jag förstår helt enkelt inte. Och det blir så allt oftare. Vet att jag önskade att få vara en riktigt korkad människa så jag skulle slippa förstå när någon sårar mig. Jag känner det fortfarande väldigt väl när någon gör mig illa, men jag är nog otroligt korkad ändå. dum. med tanke på att jag inte förstår varför det blir så. men det kan ju vara för att alla fakta inte ligger på bordet... så det jag borde göra är kanske att syna min egen bluff?

annars är det väl rätt bra. musiken funkar riktigt bra. ska ju till och med få sjunga med idolvinnaren. eller ja, på samma scen åtminstone. och så har jag ju min surprise till avslutningen. kinesiskan går också bra, men det har den ju i och för sig alltid gjort. delvis för att jag kanske har lätt för språk, men mestadels för att det är en så otroligt rolig kurs och för att xiao-qian är så svårslagen. teatern går också bra skulle jag tro. känns så i alla fall. och fotot. tja, allt egentligen. det enda som jag känner mig lite orolig över är den där naturkunskapen som ligger och gnager. jag kommer ju inte riktigt överens med vår käre djordje. men det lär väl märkas vad som väntar.

jul snart. och vad händer i år då? vet inte ens om jag kommer träffa pappa.

jobbet rullar på och det är dit jag ska bege mig strax. senare är det middag med carro. alltid mysigt.

partout.