inte bättre än så

jaha.

visst är det trevligt i gråbo, men o så tråkigt det är när man inte planerar ordentligt.. vi hann ju liksom inte riktigt umgås och imorgon bär det av hem igen. jaja.

just nu. den här stunden. den är mest viljelös. eller inte viljelös. jag vill massor. men rådlöshet kanske. jag vet liksom inte vad jag ska göra för att räcka till. jag skulle så gärna vilja se mig i spegeln och säga "du räcker till för dem, fattar du väl? de sa ju precis det". Men tyvärr så skulle det vara att ljuga för mig själv. De säger snarare motsatsen.

partout.

It can only get better

Börjar halka in på gamla banor med att inte skriva så ofta. men det gäller att passa sig...
Vi tar allt i kronologisk ordning ikväll tror jag, för allas bästa.

Framträdandet gick jättebra. Dock fick jag höra att ljudet hade varit rätt dåligt, men det kan ju inte jag eller mina medsångare hjälpa ett dugg... sången var bra i alla fall.
Torsdagen gick också jättebra. Efter mycket om och men så hittade vi till tannefors kyrka och vi fick sjunget våra sånger. fick dessutom en komplimang av britta, tro det eller ej.
Sedan var det ju arbis. och förutom att anders blev utkörd var det trevligt och många grät för att sången var så fin. det var ju bra. och anders stackarn, han väntade kvar i stan. men det är jag ju glad över.

Sen blev det fredag och saker var som saker är. Förutom att jag fick nåt slags stolleprog (hur stavas det egentligen) och åkte med sista tåget till anders. men det var det definitivt värt.

och så blev det julafton. Evangeliet i johannelunds kyrka var väl inget att hänga i julgranen, men det är i alla fall inmundigat. så blev det jul hos morfar, vilket var trevligt förutom att jag inte hade någon julstämning överhuvudtaget. Var har den gått och gömt sig, den där stämningen? helt puts väck.

och nu så har maja precis somnat efter att ha kollat på pettson och findus - tomtemaskinen. hon har varit kvar hos mig sen julafton och imorgon bär det av till götet. what a crazy christmas.

partout.

spiegel im spiegel

Har fått upp öronen för detta underbara stycke igen! tack pärt!

Det känns som att allt är lite ljusare idag. Eller nej, mycket ljusare för att vara rättvis mot situationen. Endast två julklappar återstår att inhandla. Maja och Bullens. Men det får bli på fredag det. Annars har jag till och med börjat ge ut de jag köpt. Anton blev glad för sina hur som helst. Den jag är mest nervös över är väl anders som får den största klappen, men också den svåraste. Men det känns som att allt mer kommer att kunna förklaras i klartext nu. När man slipper göra allt i det fördolda. Ja, jag har synat min egen bluff, vilket ger utrymme för ett enormt lugn. Så nu när alla vet är det väl bara att sitta och invänta någon slags förändring eller reaktion. Men allt i sinom tid.

Gav Xiao-Qian sin julklapp idag. var väldigt orolig över den eftersom att jag har för mig att hon sagt att hon hatar ost och den svenska traditionen att ge bort ostkorgar. Men hon verkade glad, så jag hoppas jag har fel. haha.

Imorgon är det då dags för det stora framträdandet. tydligen räknas det med att 4000 människor ska stå i folkmassan och lyssna på mig, martin och britta. På något lustigt sätt ger det mig mer lugn än nervositet. Är glad över att få sprida glädje till fler.

Något annat som gör mig väldigt glad är det att jag får allt fler förfrågningar om att uppträda. Okej, det må vara en struntsak enligt vissa, men det betyder mycket för mitt ego.

Naturkunskapen visade sig vara lugn och fin. Så den kursen kan jag bara andas ur mig nu. tack och hej djordje.

partout.

perfect picture

vad är det egentligen som händer? jag känner mig minst sagt en aning konfunderad. ena stunden känns det som dystopi. men sedan öpnnar sig syrénerna och släpper in oändligt med ljus och låter mig värma mig i solen. hur någon kan vara så nära men ändå så fruktansvärt långt borta, jag... jag förstår helt enkelt inte. Och det blir så allt oftare. Vet att jag önskade att få vara en riktigt korkad människa så jag skulle slippa förstå när någon sårar mig. Jag känner det fortfarande väldigt väl när någon gör mig illa, men jag är nog otroligt korkad ändå. dum. med tanke på att jag inte förstår varför det blir så. men det kan ju vara för att alla fakta inte ligger på bordet... så det jag borde göra är kanske att syna min egen bluff?

annars är det väl rätt bra. musiken funkar riktigt bra. ska ju till och med få sjunga med idolvinnaren. eller ja, på samma scen åtminstone. och så har jag ju min surprise till avslutningen. kinesiskan går också bra, men det har den ju i och för sig alltid gjort. delvis för att jag kanske har lätt för språk, men mestadels för att det är en så otroligt rolig kurs och för att xiao-qian är så svårslagen. teatern går också bra skulle jag tro. känns så i alla fall. och fotot. tja, allt egentligen. det enda som jag känner mig lite orolig över är den där naturkunskapen som ligger och gnager. jag kommer ju inte riktigt överens med vår käre djordje. men det lär väl märkas vad som väntar.

jul snart. och vad händer i år då? vet inte ens om jag kommer träffa pappa.

jobbet rullar på och det är dit jag ska bege mig strax. senare är det middag med carro. alltid mysigt.

partout.

bländad av mörker

我还没有好，生病了。如果我没有头疼，我有肚子疼。但是我很多很多高兴。昨天晚上跟演员的·钱还是命·在饭店吃过了。在饭店里导演·霍看·说我很聪明.·霍看·得赞扬很稀有的.

så det kändes ju riktigt bra. sen fick jag ju dock sjunga till mig ett glas vin från kyparen. väldigt konstig situation. så tack emma.

annars är det jobb för fulla muggar. men det är kul att vara igång med det igen.

har kommit fram till att det som verkligen driver mig är när folk visar att de behöver mig. ju mer de behöver mig, desto mer blir det att jag ger. tråkigt bara när folk inte är beroende av en. då blir det helt plötsligt tråkigt igen. hmm..

partout.

Tu esisti dentro me

Äntligen frisk!
Tror verkligen att jag måste kolla upp hur det står till med min generella hälsa. Imunförsvaret är i stort sett lika med noll. hmm..

Har haft en massa såna där drömmar igen. Där jag har leukemi. Det är säkert femte gången nu. Börjar bli lite orolig för vad de vill säga mig.

Annars kan jag väl bara säga att jag känner mig mer säkrare på vad jag vill än innan. vilket är bra och lite oroväckande på samma gång. vad bör man göra åt saken då? inte den blekaste aning. Men det lär väl visa sig. Så länge tänker jag bara ta det lugnt och endast finnas.

partout.

Järnet böjde sig för vinden

Tänka sig att jag skulle ta mig igenom den här helgen också. Om inte helskinnad så i alla fall med en för tidig julklapp från morfar. Ja, han är en sådan människa som drivs av att planera. Det är det som håller honom rullandes. Så vi brukar veta i maj vad som kommer att hända i jul. Men men. Han tyckte hur som helst att det var lättare att ge oss pengar nu som vi då har december på oss att göra nåt för. sen vill han ha redovisning. galet.

Fredags blev mest en långsamt gående tågfärd kändes det som. Om man tänker sig en tågräls som går runt. Och man måste liksom åka hela vägen runt för att få gå av. Ungefär så var det. I alla fall om man bortser från alla sms från anton. tack min lilla gubbe.

Igår. Ja, vad säger man? Mamma och Niclas kom med Maja o Bullen. Har inte sett dem på nästan två månader. Så det var underbart. Även om det tog slut väldigt fort kändes det som. Lite på grund av släktkalaset som förstörde. Visst, det var trevligt och så, men det blev försenat och stressigt kändes det som eftersom att jag skulle på inflyttnigns/25års fest hos Fia. Jaja. Den var ju trevlig. Även om jag var nykter, hade ont i huvudet och mest satt och jobbade mig nedåt. Lyckades ta mig hem åtminstone med tre filmrullar tagna.

Har förresten fått en kamera av min morfar. Han trodde det var skräp, men oj vad fel man kan ha ibland! Det var en av precis samma modell som jag använder i skolan till min fotokurs. dessutom hade den fyra tillhörande objektiv, bla ett teleobjektiv (200 mm). Helt galet.

Nu är det alltså Söndag. Första advent också. Ja, jag har ont i halsen och huvudet och sitter i min ensamhet och dricker te framför det tända ljuset. Sorglig syn, ja. Men men. Alla kan ju inte vilja älska en varje dag. Oavsett hur mycket man vill att de ska göra det. Hmm.

partout.

and it feels like... again...

Olust. den här helgen är för mig ett enda stort grått klegg på marken. Jag vill verkligen ingenting. Bara stänga in mig och sova eller nåt. Läsa kanske. Ändock händer allt den här helgen. fest ikväll, släktkalas och fest imorgon. Orka. Nej.

Och varför måste du då? Du vet ju gått att du duger. Tro mig, det handlar om bekräftelse, inget annat och det har jag i en liten påse som du kan få om du vill. Sluta bara med det du gör nu. Förstår inte riktigt.

partout.