Jag vill inte ner

Vad jobbigt det är med sådana dagar då man bara känner sig grå. eller beige. Sådana dagar när man tycker att allt smakar torrt och man snubblar på sina egna skosnören. Jag vill bara känna att jag räcker. Att jag inte behöver stå och hoppa och dansa som en galning för att någon ska säga "jag ser att du är frustrerad och grå, men du duger gott åt mig".

Framträdandet med kören idag gick i alla fall hyfsat. Även om jag är perfektionist och aldrig är nöjd. Lokalen var stum och stämmorna på länge leve livet satt inte riktigt.. men jaja..
Bäst var nog efteråt. när vi satt och bara var där. Britt läste fel på ciderflaskan. "Tillverkas det här bara på kvällen? Nej! Nu läste jag fel! Det står ju tillverkas på rent källvatten."

Skulle vilja stänga in mig i min lägenhet och bara skriva och skriva. och glömma det andra. Men jag är för plikttrogen tror jag. så det blir själen som rämnar före kroppen gör det.

partout.