coltsfoot fields

Tuesday, November 28, 2006

det gör ont.

Vem säger att allt kommer att ordna sig? Det kommer det inte att göra, det kommer bara ändra sig till något nytt. Ett nytt slags lidande.

Sjöng Can't go back idag. för min klass. Alltid förut när jag sjungit den har ilska varit vad jag haft i mig. Ilska och skrik. Men idag, fylldes jag av något annat. Sorg. Jag kunde inte sjunga med samma övertygelse i rösten. Lyckades hålla tårarna borta, men sanningen att säga så grät jag. Can't go back handlar inte om att inte acceptera svek. Att faktiskt få vara den starka. Den är en förklaring. Ett avsked.

Hej då pappa.

partout.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home