där tänket gör ont

Idag har varit en otydlig dag. töcken. Suddigt. Har stressat som jag vet inte vad utan att för den sakens skull veta för vad. Märkligt.

Funderar på om jag ska sjukskriva mig en vecka eller så. bara för att låta foten få fäste igen. På något sätt så har jag hamnat på en plats där jag inte kan förmå mig att tänka konstanta tankar. Alltid är det något nytt. Just det känns lite motigt, när man liksom inte kan vara säker på vad man vill.

Det känns bra att prata om dig.

partout.

det gör ont.

Vem säger att allt kommer att ordna sig? Det kommer det inte att göra, det kommer bara ändra sig till något nytt. Ett nytt slags lidande.

Sjöng Can't go back idag. för min klass. Alltid förut när jag sjungit den har ilska varit vad jag haft i mig. Ilska och skrik. Men idag, fylldes jag av något annat. Sorg. Jag kunde inte sjunga med samma övertygelse i rösten. Lyckades hålla tårarna borta, men sanningen att säga så grät jag. Can't go back handlar inte om att inte acceptera svek. Att faktiskt få vara den starka. Den är en förklaring. Ett avsked.

Hej då pappa.

partout.

nära-livet upplevelse, ja tack!

Helt utan förberedelse blev jag meddragen på "Heliga Rum". Ainbusk singers "julkonsert". När jag hör ainbusk tänker jag mig josefin nilsson i en tight klänning som står mitt på en upplyst scen, ömsom väsandes, ömsom skrikandes. Snacka om turn-off.

Det jag blev bjuden på var dock något helt annat. Det var vackert. Istället för en massa uttjatade julsånger i gotländsk skrik-tappning var det en tankvärd föreställning om att hitta sig själv och att inte låta andra trampa på en. och att inte heller kompromissa med sig själv för att andra ska må bra. De sjöng väldigt stämningsfullt (ja, det låter mycket bättre när alla tre sjunger och josefin mest sirlar på sopranen). Mest berörd blev jag nog av deras tolkning av Under stjärnorna som är en tonsättning till Pär Lagerkvists dikt. Det är precis lika hopplöst och romantiskt rubbat som jag vill ha det. Och en mening kände jag extra starkt. Jag vill åldras hos dig. För det är precis vad jag vill.

Marie, som då alltså sitter vid pianot var ju också något alldeles extra. Hon har talang för att säga vad man vill tänka men är oförmögen att göra. "ja, mitt liv är ärligt talat jävligt tråkigt. Jag menar, folk snackar om nära-döden upplevelser. Jag skulle snarare behöva en nära-livet upplevelse." Eller "Ja, jag känner mig själv. Jag har hittat mig själv. Det var inte så länge sen som jag hittade mig själv. Det är bara det att jag inte var riktigt vad jag väntat mig". Lovely helt enkelt.

Idag har annars präglats av projektarbete. Vårt projekt har fått en själ idag. Det har blivit en vacker tanke. Ofta pratas det ju om vackra tankar som något som låter bra, men aldrig blir av. Visst kommer vi att låta bra när vi står där och sjunger för barnens skull, men tro mig, det kommer bli av.

partout.

Oy vey! What a party!

Porrfest igår. Jag var den något salongsberusade nakna kocken. Japp, jag hade bara ett förkläde på mig. Kunde kanske gjort ett bättre intryck på de långväga gästerna, men de får ta vad som erbjuds. Hej! Tobias heter jag, do you wanna feel my ass? Vann ju priset för porrigast utstyrsel iaf.

Nej men ärligt talat så var det väldigt kul. Även om det blev lite väl dimmigt mot slutet.

Har inte så mycket mer i huvudet just nu. Helt väck.

partout.

dans ce silence amer

Jag orkar inte skrika mig trött. Sparka och slå mig till sömns. Jag orkar inte. Vill bara ha något jag kan förstå. Något som jag kan hålla i. Inte tvärt om, något som håller i mig.
Kan jag inte bara få vara? Snälla, låt mig vara.

partout.

När det starka i människan blir vekt

Jag tror jag börjar bli lycklig. Vad fan är det för fel på mig?

Mitt i alla känslosvall, mitt i den stora grå känslan av att vara kall och trött, kommer så något ljust och främmande antågandes. Det är förvisso skönt. Men samtidigt är det en aning frustrerande. När jag bara var färglös kunde jag ändå säga mig vara säker på vem jag var. eller snarare vad jag var. Nu är allt så ostabilt. Men men. jag lär väl få landa i den här känslan med till slut. om inte så återgår jag väl till det gamla. har ju kvar mitt medborgarskap där. Det är här, i det nya, som jag är en immigrant.

Vill sjunga bort min frustration. Tror jag ska försöka hänge mig åt att skriva lite ny musik. Något litet och storartat.

"Herre Gud och käre Jesus, det kan man verkligen säga. Hade de varit närvarande under någon period i mitt liv hade jag varit en lycklig kvinna vid det här laget!"

partout.

Jo tack du!

Javisst ja!

Torsdag var Inflyttningsfika och tokyo mew mew med sara. Det var lugn. Det var underbart. Det behövs egentligen inte sägas mer.

Fredag var tvätthögar, kinesiska och halvfest på barnhemmet. Nice. Okej, jag blev väldigt onykter, men det är fan nyttigt att bli det ibland också. Så man slipper tänka. För det är tänket som är jobbigt.

Lördag var upp vid åtta, hämtas vid tio i nio och börja lasta flyttlassen i tallboda och installera fia i sitt nya hem. Det var en riktigt kul flyttnig. Åtta pers som hade jävligt kul åt att det var så tungt att bära ett hem tre trappor upp, utan hiss. Har dock en väldig träningsverk idag, men det får det vara värt! senare var det film med Felicia och Ida. Också det väldigt trevligt.

Nu är det trötthet. enorm trötthet. inte somnighet eller trötthet av ett sådant slag. Utan mer i själen. vill inte behöva göra allt jag känner mig ålagd att göra. vill möblera om och vara nöjd sen. Men så funkar det inte. Trist.

Partout,

There's more than meets the eye

Av någon anledning så blir mina bloginlägg väldigt kryptiska. kanske är det för att jag inte vill lämna ut nån. Kanske är det för att jag inte vill blotta mig helt och hållet. Oavsett vad anledningen är så tänker jag nog fortsätta med det.

Igår var värme. En sorts lycka. även om lyckomakaren inte ser udden av det hela, så känner jag den. och det är den enda som är viktigt i det här sammanhanget. Igår var intensiefierande av befintliga kapital.

Idag har varit väldigt mycket positiv feed-back. skönt. Slutet var kanske en aning förvirrande, men vad vore eufori utan mörka moln?

我现在知道我爱你，安德思。

parout.

You are seen by the blind

Jag tänker inte nedlåta mig utföra sysslor andra ber mig utföra för att lätta deras samvete. Tack.

Efter att ha känt en enorm "jag-vill-inte-för-jag-vill-inte-vara-ensam"-känsla inför att åka hem igår blev kvällen rätt mysig. Köpte dvdn med Godmorgon alla barn. Det blir liksom inte bättre än så vissa kvällar. Men det var rätt mysigt som sagt. Hade min apple bosom här som förgyllde mitt gråa. Målade med färg på en svartvit canvas.

Upp tidigt blev det hur som helst. Kinesiska. Jag behöver ju provoceras (större utmaningar på XQ-svenska) så jag har fått en jättefin bok. Med en katt, iförd skor, på framsidan. 哈哈！

Imorgon vankas först nationellt prov i svenska B som ska ta fem timmar. Och ja, Eva, jag ska ta det lugnt och låta katarren stanna hemma. Senare blir det inspektion av lägenheten. Anders.

When there is no acusations
There's no need for denial
If you hadn't heard that whisper
there'd be no tear to wipe from your eye.

partout.

我是你的敌人。

Idag har varit en lång dag som trots allt gått väldigt fort. Lång har den nog varit för att gråskiftningarna i blodet biter sig fast. Upptäckte i morse att min kamera inte matat den sista filmen ordentligt... Och jag som hade tagit så bra bilder på morfar. typiskt.

Annars gick ju skoldagen väldigt fort. Och egentligen har tiden fram till nu, därimellan-tiden, också gjort det. Så jag vet inte vad jag klagar för.

Insåg dock att jag har för vana att ha sådana dagar när jag är så trött. Det går inte att förklara udden av det, men det är som att jag inte har några krafter kvar och man orkar inte engagera sig. Som om jag skulle behöva sova hundra år och bli väckt av en prins därefter. Denna trötthet innebär ju dock inte att jag får sova. O nej. Inte jag. Inte sova. så onödigt.

Funderar på att skaffa någon form av sömntabletter från naturapoteket. för jag kan inte somna. och gör jag det så vaknar jag garantera kort därefter.

Antingen är det väl otrygghet, eller någon form av leukemi. hörde nånstans att symtomen kan se ut så. bör man oroa sig?

partout.

Jag vill inte ner

Vad jobbigt det är med sådana dagar då man bara känner sig grå. eller beige. Sådana dagar när man tycker att allt smakar torrt och man snubblar på sina egna skosnören. Jag vill bara känna att jag räcker. Att jag inte behöver stå och hoppa och dansa som en galning för att någon ska säga "jag ser att du är frustrerad och grå, men du duger gott åt mig".

Framträdandet med kören idag gick i alla fall hyfsat. Även om jag är perfektionist och aldrig är nöjd. Lokalen var stum och stämmorna på länge leve livet satt inte riktigt.. men jaja..
Bäst var nog efteråt. när vi satt och bara var där. Britt läste fel på ciderflaskan. "Tillverkas det här bara på kvällen? Nej! Nu läste jag fel! Det står ju tillverkas på rent källvatten."

Skulle vilja stänga in mig i min lägenhet och bara skriva och skriva. och glömma det andra. Men jag är för plikttrogen tror jag. så det blir själen som rämnar före kroppen gör det.

partout.

Äntligen!

Alla planer jag hade för höstlov och flyttar rubbades lite av att jag fick åka till akuten med allvarlig magkatarr och blindtarmsinflammation... Nu känns det i alla fall som att saker börjar lättas upp. ljust i lövsprickningen.

Den nya lägenheten funkar väldigt bra. 25 kvm. alldeles lagom.
sen är det klart att det är en hel del saker som behövs för att det ska bli fulländat. En besiktning till exempel. Det vore bra. Så jag kan sätta upp lite hyllor.

Men men. allt i sinom tid. Har ju åtminstone lyckats ordna med bredband. det är skönt. så att man kan hålla kontakten.

annars flyter mitt liv på igen. om inte som innan så ännu mer säkert nu. Jag vet vem jag är, och tänker inte kompromissa med mina värderingar för att göra andra tillfreds. det funkar inte så.

爱情的敌人不是仇恨而是冷漠。 Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet.

partout.