coltsfoot fields

Monday, August 13, 2007

ny blogg, nytt liv

coltsfootocean.blogspot.com

Sunday, March 04, 2007

koktid: 13 minuter

Ja, det händer ju bara mer och mer saker hela tiden. till slut känns det som att man inte hinner med att uppdatera sig själv, än mindre blogger. men jag antar att det är så det är tänkt att fungera.

Nycklar är bytta.

Låtar är skrivna.

Projekt om två veckor.

Stress.

ja, det är väldigt bra. jag är bara lite trött.

partout.

Saturday, February 10, 2007

välförsäkrad

Hjälp mähh :D

Jaha, vad säger man? Igår var nog en av de galnaste kvällarna på länge. Men fy fan vad kul. !. Jag gick hem till fia efter kinesiskan och hade i åtanke en lugn hemmakväll med henne och tacos. detta antog snart formen av folköl och film. till efterrätt då... Och snart härde mattias av sig och ville att vi skulle komma till l'orient. vilket vi ju gjorde. på vägen dit hittade vi dock länsförsäkringars nedrivna logga, från en av deras reklampelare. så vi tog hand om de upphittade frigolitbitarna och la dem på ett säkert ställe, intill konserthuset.
när vi efter några timmars dansande till mods-musik gick hemmåt beslutade vi att ta med oss ovannämnda bitar hem. så nu står de och gör reklam i hallen hos casafia.

Galet.

Annars är min dystopi lagd i nytt ljus och därav blir mycket rätt så mycket enklare.

partout.

Saturday, February 03, 2007

It felt so wrong dying in your arms

Varför måste alltid krogen vara viktigast? Visst är det roligt. Fest. Sprit. Dans till dålig skränmusik.
Jävla Fittläpp säger jag.
Det är liksom inte det att det inte är roligt att gå ut, för det är det. Men måste man låta det gå före umgänge? UGH!

Känner mig oerhört stressad. Känner det som att jag inte hinner med mitt eget liv. Tur att jag har omeprazol liksom, hej konstant magkatarr. Det är mycket nu. Vill helst bara sjunga in mig i en mörk håla o stanna där tills nästa vår. Orka!

Har i alla fall tränat idag. Det får bli en vana.

partout.

Thursday, February 01, 2007

it's not worth this heart bleeding on my sleeve

jag börjar med att klaga lite. Jag vet att jag inte skriver särskilt ofta. men suck. det är för att det inte går att komma in på bloggers hemsida särskilt ofta. jag blir så trött. alltid är det nåt som ska krångla. nu gick det ju, men gah!

det är väl rätt mycket som händer mest hela tiden tycker jag.. har fyllt 19 iaf.. det överlevde jag.

ja, annars är det väl mest händelserikt som vanligt.

christel alsos är underbar.

partout.

Sunday, January 21, 2007

tacoätartävling

Hjälp säger jag bara. HJÄLP. Var hos moster igår. hade blivit utlovad en middag tillsammans med min kusin, hans flickvän och en av hans kompisar. Det hela visade sig vara en av deras årliga tacoätartävlingar. okej. det låter lite cheezy, men de har gjort det i åtta år.. saken var hur som helst den att min kusin och hans kompis var väldigt, nästan alltför kaxiga och självsäkra på sin egen vinst att jag och flickvännen av ren principsak var tvugna att spöa dem. Nu hör också det till saken att jag väger 59, och lotta väger nog ännu mindre... ändå lyckades hon äta 11 och jag 12 såna där jävla tacos. och av ren vilja vann vi alltså över dem båda, vilket kändes skönt. men fy! aldrig mer, aldrig mer!

Annars blir saker lite pinsamt uppenbara ibland. Men det blir ju så när man inte riktigt vet om det finns något krav på att man ska säga något.. eftersom att man inte vet vad man hade innan. men det lär väl visa sig vad det blir av det...

tisdag blir iaf vingåker. helgen jobb. fredag i synnerhet; äta med teaterfolket samt utgång. lördag i synnerhet; fylla 19. söndag i synnerhet; sista föreställningen med pengarna eller livet. sen är det slut. gött.

nehej. nu bär det av till jobbet minsann.

partout.

Thursday, January 18, 2007

come vorrei

Ja, vad säger man? Det gråa är borta.

Det var väldigt färglöst och blekt väldigt länge, men så byttes allt mot något nytt. Något som känns mer tillförlitligt. Visst finns det fortfarande lite lösa tråda som i sinom tid bör knytas åt, men tills jag har gjort det kan jag bara slappna av och återigen höra det silvriga och glittriga i det som är beständigt runt omkring mig.

Ja, jag vet att det var oerhört luddigt uttryckt, men det brukar jag ju alltid lyckas ta med till bordet. det luddiga. Allt lär klarna tids nog ändå.

Armin est tout.

partout.